Det fanns några alternativ som jag fastnade lite extra för: Compis 28,
Shipman 28, Sunwind 27, Hallberg Rassy 26, Ohlson 29 och naturligtvis Albin
Vega.
Till slut bestämde vi att vi skulle söka efter en Albin Vega. Anledningen
var att en Vega uppfyllde i stort sett alla våra krav: Inombordsmotor, Ståhöjd
(i alla fall för Maria), grundgående, prisvärd, aktiv klubb med stor
erfarenhetsbank, toalettutrymme och kan seglas ensam. Dessutom fanns det en hel
del Vegor till salu vilket gjorde utbudet och letandet enklare.
Vi kollade runt på några olika båtar och jag lärde mig att skicket såg
mycket bättre ut på bild än i verkligheten. Till slut fastnade vi för en Albin
Vega med utbytt inombordare, sittbrunnskapell, värmare, renoverat elsystem och
i hyfsat bra skick. Båten fanns dessutom nära min egen bryggplats vilket också
var en stor fördel. En Vega är inte värd så mycket idag inte ens om den är
ordentligt påkostad. Vi prutade naturligtvis och vi kunde ha fått henne ännu
billigare men det är ändock väldigt lite pengar för en bra båt. Man ska inte
heller underskatta värdet av att både säljare och köpare är nöjda med affären.
Redan första ögonkastet på Milo, som vår Vega heter, satte igång mina
planer på förändringar. Några har jag genomfört, några har jag prioriterat ned
och några kommer jag nog aldrig att genomföra.
Redan gjorda förbättringar
Vår båt Milo var redan rejält utrustad när vi köpte henne. Hon utrustades
under 1990-talet för att seglas ned till medelhavet via kanalerna i Europa. Hon
fick en stark inombordsdiesel, en Volvo Penta Md2020 på 18 hk, stark nog för
att orka i de bitvis starka strömmarna. En rejäl dieseltank på 65 liter. En
kraftig manuell länspump och en lite klenare elektrisk fanns också monterad.
Extra knapar midskepps finns också men de har jag hittills inte behövt använda.
En extra tank för färskvatten på ca 70 liter finns monterad i förpiken.
Trycksatt vatten fanns också och är väldigt bekvämt, det är bara att vrida på
kranen så kommer vattnet, precis som hemma. Sjövatten behöver vi dock pumpa med
fotpumpen men det fungerar också bra. Alla fall var neddragna till sittbrunnen
och genuan är rullbar och sitter på en furlexrulle. Jag anser att detta är ett
krav om man ska segla själv. En ensamseglare ska inte behöva lämna sittbrunnen
oavsett vad hen ska göra, allt ska kunna skötas från sittbrunnen. Längst fram i
fören är Milo utrustad med en ankarbox som rymmer ca 15 meter kätting och ca 30
meter ankarlina. Längst fram i fören sitter också ett 15 kg bruce-ankare. Vi
har ännu inte svajankrat men den dagen vi ska göra det är vi väl utrustade för
detta. Även i fören sitter två rejäla knapar en på vardera sida. En av de bästa
sakerna som Milo utrustats med är den sk. pensionärsbågen. Här har man något
att hålla handen på så man inte förlorar balansen, oavsett om man seglar eller
bara ska kliva ur sittbrunnen och ta sig i land. Milo har dessutom en nyare bom
med två snabbrev och uthal.
Utförda förändringar
Den allra första ändringen gjorde jag redan innan jag transporterade hem
den nya båten. Jag satte dit en utombordsmotor. Anledningen var att jag inte
skulle vilja riskera att få motorstopp framför allt inte med en båt som jag aldrig
hade seglat förut. Transporten hem gjordes med motordrift och tack och lov
fungerade inombordsmotorn utmärkt så utombordaren behövde inte användas. Min
utombordare sitter dock kvar, dels som reserv- och nödmotor men framför allt
som förstahandsval av motor då man behöver backa och trixa i trånga utrymmen.
Jag lärde mig ganska omgående att en Vega är svår att hantera i låga farter och
i trånga hamnar och också att det där med att backa dit man vill inte ens är
att tänka på med inombordaren.
Det andra jag satte igång med var toaletten. Först tänkte jag bara byta slangar och
toalettstolen och bygga däckstömning, som inte fanns på båten. Efter en del
funderingar så insåg jag att jag inte ville ha problemet med att ständigt åka
och tömma toatanken. Vi hade faktiskt toa med hålltank i vår Viggen och det var
ett ständigt sugtömmande och ofta problem med trasiga tömningsstationer. Då
hade vi också faktiskt en ganska stor,40 liters, hålltank. Nej, jag bestämde
mig efter en hel del mätningar och skisser att satsa på en urinseparerande
mulltoa! De modeller som finns på marknaden har fått många lovord och mycket
bra omdömen. Det blev dyrt! Drygt 11.000 kr kostade kalaset men det blev
oerhört bra! Vi är jättenöjda med vår mulltoa. Vi har inte behövt tömma den en
enda gång denna säsong! Det enda som behöver göras är att tömma behållaren med
urin och det är inte vare sig svårt eller jobbigt. Urinbehållaren tas enkelt
loss och tömmes på land vid någon lämplig buske eller träd och urinet är då
inte längre något avfall utan kan klassas som växtnäring. Otroligt nog luktar
mulltoan ingenting, absolut ingenting! Den gamla toan med hålltank och slangar
luktade! Den luktade inte mycket men efter monteringen av mulltoan är luften i
båten märkbart mycket bättre. Dessutom kunde jag plasta igen ett hål i båten!
Att ha så få hål i båten som möjligt är en bra målsättning för båtägare.
Jag tänker mycket på säkerhet och bekvämlighet. En toa i båten är ju både
säkerhet och bekvämlighet. Att slippa gå upp mitt i natten och ta sig iland på
slippriga hällar i mörkret för att kasta vatten på ett träd är förenat med
många risker och undviks enkelt med en toalett i båten. Det andra projektet
blev att montera ett peke med stege. Det
blev riktigt bra och vi är hur nöjda som helst. Peket gör det lätt att ta sig
ombord om man ligger förtöjd mot en brygga. Med stegen så är det också mycket
enkelt att ta sig iland eller ombord i en naturhamn. En annan fördel är att
båten kommer ca 1 meter längre ut vilket gör att man kommer till ännu bättre i
grunda naturhamnar.
¨
Efter allt jag läst om dieselbakterier så blev jag lite orolig över hur det
skulle se ut i tanken på Milo. Att kolla själv är ju fullt möjligt men jag
bedömde att det skulle innebära alltför mycket jobb. Bränslesystemet på Milo visade
sig vara väldigt påverkat av föroreningar.
Mekanikern menade att det faktiskt var i grevens tid som det rensades
upp. Nöjd, trygg och glad men några tusenlappar fattigare kunde jag sedan tuffa
fram med en motor som kändes betydligt tryggare än förut.
En solcellspanel på 50W monterade jag på luckgaraget. Solcellspanelen är
mycket effektiv och vi klarar oss länge med bara solcellspanelen som laddare av
batterierna.
En massa småfix har jag också hunnit med det första året. Lackat
sittbrunnsluckorna. Monterat trådlös vindgivare. Bytt ut gasolköket till ett
spritkök. Nya vattenslangar till köket, de gamla var ganska muggiga.
Kommande projekt
Under vintern ska jag lämna in sittbrunnskapellet på tvätt, impregnering
och lagning. Två trasiga fönsterrutor på kapellet ska också bytas. Jag funderar
mycket på mitt storsegel. Jag tycker bommen går för lågt över sittbrunnen och
jag vet en erfaren Vega seglare som dessutom är segelmakare som föreslår åt icke
kappseglande Vega seglare att höja upp skothornet på storseglet så att bommen
kommer högre över sittbrunnen. Jag tycker det låter som en bra åtgärd och det
är också lämpligt att göra under vintersäsongen. Min genuan är också ett problem. Den går lågt
vilket gör att sikten framåt på läsidan blir alldeles för dålig. Kanske kan man
skära om underliket så den kommer högre upp och ger möjlighet att se framåt
under underliket. En annan fundering är att sätta en backkamera i fören på
båten och ha en display i sittbrunnen. Förutom att se eventuella båtar eller
andra hinder som skyms av en stor genua kan det vara bra att ha när man ska
lägga till.
Det är svårt att se bra föröver när man sitter till rors i sittbrunnen. I
alla fall på vår Vega från 1969. Jag vet att man höjde sittbrunnen för att
förbättrade sikten på de nyare Vegorna. Till nästa år ska jag bygga en sån där
liten pall som man dessutom kan sätta på sittbrunnskanten. Då kommer man högre
upp och får bättre sikt framåt.
Erfarenheter efter ett Vegaår
Jag seglade optimistjolle under några år i tonåren. Sen seglade jag först
när jag fyllt 50. Totalt har jag ca 10 års seglingserfarenhet. Jag är alltså en
tämligen oerfaren 57 åring som endast
seglat 4 olika mindre typer av segelbåtar. Trots detta dristar jag mig till att
dela med mig av mina erfarenheter av att segla en Albin Vega. Jag har läst
mycket om Albin Vega och det samlade intrycket av allt som skrivits är att hon
inte seglar speciellt bra. Kurt Gelin, känd och omtalad seglingsexpert ,
skriver t.ex "I hård vind på havet
är Vega svår, nästintill obehaglig. Båten är vek , kränger, driver och är för
lätt". Jag håller inte med! Min erfarenhet är att Vegan är styv. Jag har
under detta första år seglat i vindar på drygt 12 m/s och min Vega har jag i
dessa vindar upplevt som både stadig och styv. Att kryssa är inte roligt och
inte blir det roligare med Vegan heller.
Jag blir alltid besviken när jag slår. Kryssvinkeln är mycket större än vad jag
tror. Vissa moderna segelbåtar kan gå
mycket, mycket högre mot vinden. Detta är nog den enda riktigt dåliga
egenskapen med Vegan, tycker jag. Förmodligen skulle man kunna förbättra
krysstagningsförmågan med en självslående kryssfock men jag tror inte det är
värt besväret och pengarna som behöver investeras. Dessutom blir alla andra
seglings bogar lidande av ett litet försegel.
Som jag nämnt förut så verkar alla kunna skriva under på att en Vega inte
går att backa dit man vill. Det håller även jag med om. Nu kan man ju åtgärda
detta genom att 1. Backa dit båten vill och därifrån lösa uppgiften. 2. montera
häckroder. 3. montera en utombordare som får fungera ungefär som en styrbar bogpropeller.
Jag har valt alternativ 3 och det fungerar utmärkt. Jag har en 5 hästars
tvåtaktare hängande på ett höj- och sänkbart motorfäste. Förutom att fungera
som styrbar bogpropeller vid finmanövrer i trånga hamnar fungerar motorn som
nödmotor ifall inombordaren skulle krångla. Min Vega gör ca 5 knop med min 5
hästars utombordare i marschfart, dvs med ca 75% gaspådrag, i lugnt väder och i
lugn sjö ska tilläggas.
När det gäller komfort så är vi väldigt nöjda. Vi har i stort sett allt vi
kan tänkas behöva. Vi har sovrum (förpiken). Vardagsrum (ruffen, eller
sittbrunnen när sittbrunnstältet är uppe), Kök (ruffen), Toa, Uteplats
(sittbrunnen). Det enda vi saknat i år är dusch men till nästa år ska jag
skaffa en campingdusch som man kan fylla med tempererat vatten och trycksätta
och sedan duscha ungefär som hemma. Vi förundras fortfarande hur mycket man kan
stuva i en Vega. Vi har stuvat jättemycket saker i vår Vega i år och vi har
fortfarande mycket plats kvar.
Det vi värdesätter väldigt högt är det ringa djupgåendet. Tack vare att
Vegan bara sticker 1.17 meter kunde vi gå in i en grund vik i somras där vi
slapp trängas med en massa andra båtar. Dessutom hade just den viken den högsta
badvattentemperaturen vi uppmätt i år, 21,5 grader Celsius. Det hade vi inte
fått uppleva med en Bavaria 31:a.
Att vegan är långkölad har också andra fördelar. Jag är inte det minsta rädd
att tuffa in mot land på en okänd plats. Går vi på grund så är det bara att
backa ut. På sin höjd blir det ett märke i långkölen. En modern segelbåt med
fenköl kan få allvarliga skador vid ganska lindrig bottenkänning. Det behöver
vi Vega seglare inte oroa oss för.
Summa summarum: Jag och Maria är otroligt nöjda med vår "nya"
Vega. Hon uppfyller våra nuvarande krav på ett väldigt bra sätt. Vi har dock
inte fokus på att segla eller segla snabbt, fort eller med elegans utan vårt fokus är mer inriktat på att
uppleva så mycket som möjligt av Stockholms skärgård på ett miljövänligt och
avkopplande sätt och då passar en segelbåt som Albin Vega alldeles utmärkt.
