torsdag 23 november 2017

Första året med Vegan Milo

För drygt ett år sedan seglade jag en Albin Viggen. Det är en utmärkt båt som under fyra år givet mig och min fru Maria mycket glädje och många härliga upplevelser i Stockholm skärgård. Tankarna på båtbyte startade egentligen när min båtplats på båtklubben gjordes om och jag fick en ny och större plats. Nu skulle det gå att ha en större båt. Vi var egentligen väldigt nöjda med vår Viggen men naturligtvis skulle vi vilja ha större utrymmen för att kunna ha det lite bekvämare. Samtidigt var vi väl medvetna om fördelarna med en liten båt. Lätt att hantera, kan seglas ensam, kommer in på många fina grunda naturhamnar, billig att äga mm. Under sommarsemestern 2016 så läste jag på om båtar modellen större än Albin Viggen. Jag läste bl.a Kurt Gelins "700 segelbåtar i test", kollade blocket och googlade naturligtvis en hel del. Vi ville som sagt var inte ha för stor båt men samtidigt skulle den helst ha ståhöjd och inte sticka för djupt. Ett krav var också en inombordsmotor. Vi var inte helt nöjda med att ha en utombordsmotor. De låter mycket samtidigt som de inte är särskilt mycket att hänga på akterspegeln när man behöver gå för motor i dåligt väder, vilket vi hade fått uppleva när vi försökte lämna Stora Nassa förra året.

Det fanns några alternativ som jag fastnade lite extra för: Compis 28, Shipman 28, Sunwind 27, Hallberg Rassy 26, Ohlson 29 och naturligtvis Albin Vega.


Till slut bestämde vi att vi skulle söka efter en Albin Vega. Anledningen var att en Vega uppfyllde i stort sett alla våra krav: Inombordsmotor, Ståhöjd (i alla fall för Maria), grundgående, prisvärd, aktiv klubb med stor erfarenhetsbank, toalettutrymme och kan seglas ensam. Dessutom fanns det en hel del Vegor till salu vilket gjorde utbudet och letandet enklare.

Vi kollade runt på några olika båtar och jag lärde mig att skicket såg mycket bättre ut på bild än i verkligheten. Till slut fastnade vi för en Albin Vega med utbytt inombordare, sittbrunnskapell, värmare, renoverat elsystem och i hyfsat bra skick. Båten fanns dessutom nära min egen bryggplats vilket också var en stor fördel. En Vega är inte värd så mycket idag inte ens om den är ordentligt påkostad. Vi prutade naturligtvis och vi kunde ha fått henne ännu billigare men det är ändock väldigt lite pengar för en bra båt. Man ska inte heller underskatta värdet av att både säljare och köpare är nöjda med affären.

Redan första ögonkastet på Milo, som vår Vega heter, satte igång mina planer på förändringar. Några har jag genomfört, några har jag prioriterat ned och några kommer jag nog aldrig att genomföra.

Redan gjorda förbättringar


Vår båt Milo var redan rejält utrustad när vi köpte henne. Hon utrustades under 1990-talet för att seglas ned till medelhavet via kanalerna i Europa. Hon fick en stark inombordsdiesel, en Volvo Penta Md2020 på 18 hk, stark nog för att orka i de bitvis starka strömmarna. En rejäl dieseltank på 65 liter. En kraftig manuell länspump och en lite klenare elektrisk fanns också monterad. Extra knapar midskepps finns också men de har jag hittills inte behövt använda. En extra tank för färskvatten på ca 70 liter finns monterad i förpiken. Trycksatt vatten fanns också och är väldigt bekvämt, det är bara att vrida på kranen så kommer vattnet, precis som hemma. Sjövatten behöver vi dock pumpa med fotpumpen men det fungerar också bra. Alla fall var neddragna till sittbrunnen och genuan är rullbar och sitter på en furlexrulle. Jag anser att detta är ett krav om man ska segla själv. En ensamseglare ska inte behöva lämna sittbrunnen oavsett vad hen ska göra, allt ska kunna skötas från sittbrunnen. Längst fram i fören är Milo utrustad med en ankarbox som rymmer ca 15 meter kätting och ca 30 meter ankarlina. Längst fram i fören sitter också ett 15 kg bruce-ankare. Vi har ännu inte svajankrat men den dagen vi ska göra det är vi väl utrustade för detta. Även i fören sitter två rejäla knapar en på vardera sida. En av de bästa sakerna som Milo utrustats med är den sk. pensionärsbågen. Här har man något att hålla handen på så man inte förlorar balansen, oavsett om man seglar eller bara ska kliva ur sittbrunnen och ta sig i land. Milo har dessutom en nyare bom med två snabbrev och uthal.

Utförda förändringar


Den allra första ändringen gjorde jag redan innan jag transporterade hem den nya båten. Jag satte dit en utombordsmotor. Anledningen var att jag inte skulle vilja riskera att få motorstopp framför allt inte med en båt som jag aldrig hade seglat förut. Transporten hem gjordes med motordrift och tack och lov fungerade inombordsmotorn utmärkt så utombordaren behövde inte användas. Min utombordare sitter dock kvar, dels som reserv- och nödmotor men framför allt som förstahandsval av motor då man behöver backa och trixa i trånga utrymmen. Jag lärde mig ganska omgående att en Vega är svår att hantera i låga farter och i trånga hamnar och också att det där med att backa dit man vill inte ens är att tänka på med inombordaren.

Det andra jag satte igång med var toaletten.  Först tänkte jag bara byta slangar och toalettstolen och bygga däckstömning, som inte fanns på båten. Efter en del funderingar så insåg jag att jag inte ville ha problemet med att ständigt åka och tömma toatanken. Vi hade faktiskt toa med hålltank i vår Viggen och det var ett ständigt sugtömmande och ofta problem med trasiga tömningsstationer. Då hade vi också faktiskt en ganska stor,40 liters, hålltank. Nej, jag bestämde mig efter en hel del mätningar och skisser att satsa på en urinseparerande mulltoa! De modeller som finns på marknaden har fått många lovord och mycket bra omdömen. Det blev dyrt! Drygt 11.000 kr kostade kalaset men det blev oerhört bra! Vi är jättenöjda med vår mulltoa. Vi har inte behövt tömma den en enda gång denna säsong! Det enda som behöver göras är att tömma behållaren med urin och det är inte vare sig svårt eller jobbigt. Urinbehållaren tas enkelt loss och tömmes på land vid någon lämplig buske eller träd och urinet är då inte längre något avfall utan kan klassas som växtnäring. Otroligt nog luktar mulltoan ingenting, absolut ingenting! Den gamla toan med hålltank och slangar luktade! Den luktade inte mycket men efter monteringen av mulltoan är luften i båten märkbart mycket bättre. Dessutom kunde jag plasta igen ett hål i båten! Att ha så få hål i båten som möjligt är en bra målsättning för båtägare.

 
Jag tänker mycket på säkerhet och bekvämlighet. En toa i båten är ju både säkerhet och bekvämlighet. Att slippa gå upp mitt i natten och ta sig iland på slippriga hällar i mörkret för att kasta vatten på ett träd är förenat med många risker och undviks enkelt med en toalett i båten. Det andra projektet blev att montera ett peke med stege.  Det blev riktigt bra och vi är hur nöjda som helst. Peket gör det lätt att ta sig ombord om man ligger förtöjd mot en brygga. Med stegen så är det också mycket enkelt att ta sig iland eller ombord i en naturhamn. En annan fördel är att båten kommer ca 1 meter längre ut vilket gör att man kommer till ännu bättre i grunda naturhamnar.

¨
 
Efter allt jag läst om dieselbakterier så blev jag lite orolig över hur det skulle se ut i tanken på Milo. Att kolla själv är ju fullt möjligt men jag bedömde att det skulle innebära alltför mycket jobb. Bränslesystemet på Milo visade sig vara väldigt påverkat av föroreningar.  Mekanikern menade att det faktiskt var i grevens tid som det rensades upp. Nöjd, trygg och glad men några tusenlappar fattigare kunde jag sedan tuffa fram med en motor som kändes betydligt tryggare än förut.

En solcellspanel på 50W monterade jag på luckgaraget. Solcellspanelen är mycket effektiv och vi klarar oss länge med bara solcellspanelen som laddare av batterierna.

En massa småfix har jag också hunnit med det första året. Lackat sittbrunnsluckorna. Monterat trådlös vindgivare. Bytt ut gasolköket till ett spritkök. Nya vattenslangar till köket, de gamla var ganska muggiga.

Kommande projekt


Under vintern ska jag lämna in sittbrunnskapellet på tvätt, impregnering och lagning. Två trasiga fönsterrutor på kapellet ska också bytas. Jag funderar mycket på mitt storsegel. Jag tycker bommen går för lågt över sittbrunnen och jag vet en erfaren Vega seglare som dessutom är segelmakare som föreslår åt icke kappseglande Vega seglare att höja upp skothornet på storseglet så att bommen kommer högre över sittbrunnen. Jag tycker det låter som en bra åtgärd och det är också lämpligt att göra under vintersäsongen.  Min genuan är också ett problem. Den går lågt vilket gör att sikten framåt på läsidan blir alldeles för dålig. Kanske kan man skära om underliket så den kommer högre upp och ger möjlighet att se framåt under underliket. En annan fundering är att sätta en backkamera i fören på båten och ha en display i sittbrunnen. Förutom att se eventuella båtar eller andra hinder som skyms av en stor genua kan det vara bra att ha när man ska lägga till.

Det är svårt att se bra föröver när man sitter till rors i sittbrunnen. I alla fall på vår Vega från 1969. Jag vet att man höjde sittbrunnen för att förbättrade sikten på de nyare Vegorna. Till nästa år ska jag bygga en sån där liten pall som man dessutom kan sätta på sittbrunnskanten. Då kommer man högre upp och får bättre sikt framåt.

Erfarenheter efter ett Vegaår


Jag seglade optimistjolle under några år i tonåren. Sen seglade jag först när jag fyllt 50. Totalt har jag ca 10 års seglingserfarenhet. Jag är alltså en tämligen oerfaren  57 åring som endast seglat 4 olika mindre typer av segelbåtar. Trots detta dristar jag mig till att dela med mig av mina erfarenheter av att segla en Albin Vega. Jag har läst mycket om Albin Vega och det samlade intrycket av allt som skrivits är att hon inte seglar speciellt bra. Kurt Gelin, känd och omtalad seglingsexpert , skriver t.ex  "I hård vind på havet är Vega svår, nästintill obehaglig. Båten är vek , kränger, driver och är för lätt". Jag håller inte med! Min erfarenhet är att Vegan är styv. Jag har under detta första år seglat i vindar på drygt 12 m/s och min Vega har jag i dessa vindar upplevt som både stadig och styv. Att kryssa är inte roligt och inte blir det roligare  med Vegan heller. Jag blir alltid besviken när jag slår. Kryssvinkeln är mycket större än vad jag  tror. Vissa moderna segelbåtar kan gå mycket, mycket högre mot vinden. Detta är nog den enda riktigt dåliga egenskapen med Vegan, tycker jag. Förmodligen skulle man kunna förbättra krysstagningsförmågan med en självslående kryssfock men jag tror inte det är värt besväret och pengarna som behöver investeras. Dessutom blir alla andra seglings bogar lidande av ett litet försegel.


Som jag nämnt förut så verkar alla kunna skriva under på att en Vega inte går att backa dit man vill. Det håller även jag med om. Nu kan man ju åtgärda detta genom att 1. Backa dit båten vill och därifrån lösa uppgiften. 2. montera häckroder. 3. montera en utombordare som får fungera ungefär som en styrbar bogpropeller. Jag har valt alternativ 3 och det fungerar utmärkt. Jag har en 5 hästars tvåtaktare hängande på ett höj- och sänkbart motorfäste. Förutom att fungera som styrbar bogpropeller vid finmanövrer i trånga hamnar fungerar motorn som nödmotor ifall inombordaren skulle krångla. Min Vega gör ca 5 knop med min 5 hästars utombordare i marschfart, dvs med ca 75% gaspådrag, i lugnt väder och i lugn sjö ska tilläggas.

När det gäller komfort så är vi väldigt nöjda. Vi har i stort sett allt vi kan tänkas behöva. Vi har sovrum (förpiken). Vardagsrum (ruffen, eller sittbrunnen när sittbrunnstältet är uppe), Kök (ruffen), Toa, Uteplats (sittbrunnen). Det enda vi saknat i år är dusch men till nästa år ska jag skaffa en campingdusch som man kan fylla med tempererat vatten och trycksätta och sedan duscha ungefär som hemma. Vi förundras fortfarande hur mycket man kan stuva i en Vega. Vi har stuvat jättemycket saker i vår Vega i år och vi har fortfarande mycket plats kvar.

Det vi värdesätter väldigt högt är det ringa djupgåendet. Tack vare att Vegan bara sticker 1.17 meter kunde vi gå in i en grund vik i somras där vi slapp trängas med en massa andra båtar. Dessutom hade just den viken den högsta badvattentemperaturen vi uppmätt i år, 21,5 grader Celsius. Det hade vi inte fått uppleva med en Bavaria 31:a.

Att vegan är långkölad har också andra fördelar. Jag är inte det minsta rädd att tuffa in mot land på en okänd plats. Går vi på grund så är det bara att backa ut. På sin höjd blir det ett märke i långkölen. En modern segelbåt med fenköl kan få allvarliga skador vid ganska lindrig bottenkänning. Det behöver vi Vega seglare inte oroa oss för.

Summa summarum: Jag och Maria är otroligt nöjda med vår "nya" Vega. Hon uppfyller våra nuvarande krav på ett väldigt bra sätt. Vi har dock inte fokus på att segla eller segla snabbt, fort eller med elegans  utan vårt fokus är mer inriktat på att uppleva så mycket som möjligt av Stockholms skärgård på ett miljövänligt och avkopplande sätt och då passar en segelbåt som Albin Vega alldeles utmärkt.

2 kommentarer: