Näst sista dagen, eller rättare sagt natten, på Öland ramlade jag utför trappen och slog mig rejält. Det blev 112 och akuten i Kalmar. Lyckligtvis överlevde jag och otroligt nog bröt jag ingenting. Rejält blåslagen och blodig men det går ju så sakliga över. Efter olyckan hade jag ont i ryggen och nacken vilket inte förvånade mig eftersom jag antog att jag slagit mig just där i min kullerbytta nedför trappen till våningen inunder. Det intressanta jag lärde mig av akutläkarna i Kalmar är att kroppen har en inbyggd försvarsmekanism som automatiskt krampar ihop musklerna i nacke och rygg när man faller. Det är oftast därför man känner sig helt mörbultad efter ett fall oavsett om man egentligen inte slagit sig nämvärt. Av samma anledning torde det förmodligen vara samma mekanism som är satt ur spel om man faller i berusat tillsånd. Det är alltså inte så att man slår sig mindre om man är full bara för att man får mindre ont. Det är bara mycket farligare! När jag skriver detta, 9 november, är jag dock inte helt återställd. Ligamenten i fingrarna på båda händerna skadades och är fortfarande inte okey. Vad har detta med min seglingsblogg att göra kan man undra? Jo denna olycka fick som följd att det inte blev någon direkt mer segling detta år. Alltså ytterligare en plump i planeringen p.g.a olycka :-(
